444

Mustafa Muhamed fyra, Susanna Kallur fyra, Stefan Holm fyra.

Det börjar kännas som på Sven Nylanders tid igen...

Feeling hot, hot, hot

Termometern som ligger bakom fönsterluckorna visar 39 grader. Det är säkert inte riktigt så varmt officiellt, men det är plågsamt att göra alltför hastiga rörelser idag. Just nu sitter jag instängd i mörkret på övervåningen och jobbar med fläkten på högsta hastighet. Jag vill tillbaka till stranden!

En dag på stranden x 2

Helgen kom med varmt, varmt väder och vi satte av för att börja utforska stränderna i närheten. I lördags var vi i Marseillan och igår i Mèze. Marseillans strand är vid Medelhavet, medan Mèze ligger vid (den konstgjorda?) insjön Etang de Thau. Därmed lite mer vågor och lite kallare på den förstnämnda. Vi lyckades hitta en parasollförsäljare som hade öppet sin sista veckan för säsongen och köpte ett.
Vi kan säga att vi inte var tillräckligt förberedda i lördags. Inget parasoll, ingen mat, för mycket leksaker och vi kom iväg för sent och kom till stranden vid värsta tiden - strax efter 11 när det blir som varmast. Vi lekte på stranden, badade lite och åt sen tråkig pizza och panini med händerna innan vi åkte hem igen. Både Elias och Anael slocknade direkt när vi satte oss i bilen. Sjön, eller havet snarare, suger.



Igår gick det bättre. Vi kom iväg halv tio och var i vattnet strax efter tio. På den långgrunda stranden fanns en massa snäckor att plocka och fiskar att titta på. Elias fick en eremitkräfta av en som hade hittat den. När sen Sandrine tog med Elias lite längre ut för att simma, somnade Anael. På mig. Jag brukar få lite problem med kramp i området där ryggen byter namn när jag ligger för länge på hårt underlag (läs sand). Gissa hur det kändes efter tjugo minuter i exakt samma ställning. Domnade armar och ont i ouäva...
Sen åt vi lunch på restaurangen bredvid. Salade Oceàne med laxtartar, räkor och musslor för mig, Salade Chèvre Chaud för Sandrine och barnmeny med kyckling-nuggets för Elias. Plus en tallrik gratinerade ostron att dela på. Inte så tokigt. Godare än lördagens degiga pizza, helt klart. Efter lunch köpte vi ett par nya solglasögon till Elias. Blå, med bollar på. Inte de mest moderiktiga, kanske, men han blev glad i alla fall. Precis som dagen innan somnade båda barnen innan jag hunnit lägga i ettan på vägen hem.

GPS:en har lite svårt att hitta bra här på landsbygden. Flera gånger på väg mot Marseillan sa den "sväng vänster nu" när det enda man såg till vänster var vinfält. Den verkar inte ha någon koll på vägkvaliteten, då de flesta vägar här är s.k. "route départemental", landsvägar, men kan skilja i bredd och kvalitet som på bilden nedan:



Och vi har sett (och letts in på av GPS:en) på ännu mindre vägar än den vänstra. Ofta kurviga och med en massa gräs och buskar som hänger in från sidorna. Det är inte så kul att möta någon i 70 då.

Första dagen på dagis - återkomsten

Det verkar ha gått bra, även om Elias tydligen inte sagt något på hela tiden. När Sandrine hämtade och Elias berättade något, sa de "titta, han pratar".
Men han hade roligt i alla fall. Han hade cyklat och sen hade de gjort lerskulpturer.

Första dagen på dagis

Idag lämnade vi Elias på "dagis" här i byn för första gången. Centre des loisirs heter formen och är som ett sorts fritids med barn i många olika åldrar. Elias har tyckt att det skulle bli spännande och roligt och ville visa mig leksakerna och toaletten.

Men när vi skulle gå därifrån och lämna honom kvar, var det inte lika roligt längre. Han blev tyst och tittade ner i marken, som han gör när han är ledsen. De andra barnen hade satt sig och börjat spela olika spel. Elias ville cykla ute, så vi gick ut. Föreståndaren Jean-Sebastian försökte få lite kontakt, men Elias ville inte svara.

Det kändes väldigt tråkigt att lämna honom så. Bilden som man bär med sig tills man hämtar honom blir ju att han sitter där stilla på sin cykel, ensam i hörnet. Nu vet jag väl inte att han kommer att sitta så ända tills vi hämtar honom, men det är ändå roligare att gå när man ser att han har kommit igång med att leka och skratta. När han nästan inte märker att man ska gå och bara vinkar i farten över axeln.

Idag ska han bara gå fram till lunch. Vi får se vad han berättar och om han vill gå tillbaka dit.

Feist

Lycka är gå runt på det franska storvaruhuset (tänk Obs!) och nynna med i "My moon my man" av Feist, som spelas i högtalarna.

Då tänker man att det finns hopp för mänskligheten ändå.

Say "MAMA"!

Igår började Anael säga "Maman"! På franska dessutom: [mamå:n].

Efter ett par veckor med "bababa", gick hon över till det riktiga ordet. Nu måste Elias och jag lägga i en högre växel så att hon lär sig våra namn också.

Dessutom har hon börjat säga ifrån mer nu. Hon skriker till om någon klappar för hårt och skakar på huvudet när det inte blir som hon vill. Det ser mycket roligt ut.


Middag på altanen

Svalt och skönt

Vad är det som har hänt med min kropp?

Det är 26 grader ute, och det känns svalt och skönt. Imorse frös jag när jag gick ut. Då var det redan 22 grader.

Jag förstår ingenting.

Miljöbyte

Elias har börjat acklimatisera sig här i sydfrankrike. Igår när vi skulle gå och handla i byn, sa han:

- Vi tar parasollvagnen!

och pekade på paraplyvagnen utanför. Ett tydligt resultat av det varmare klimatet. Nu regnade det i och för sig igår kväll, så vi får se vad han kallar den idag.

Bilen är hel!

Jippi! Bilen är lagad. Och det var inte startmotorn eller något annat dyrt, det var "en stor säkring" som hade gått. Dessutom visar en lampa att motorn inte är igång fastän den är det, så det ska verkstaden fixa idag. Sen får vi bilen ikväll. Det var goda nyheter, det.

Låga dödstal sista dagen på semestern

Dålig dag idag (eller bra, beroende på hur man ser det).

Antal dödade getingar 19/8: 7
Antal totalt: 53

Och imorgon sätter jag igång att jobba igen. Det känns lite konstigt, eftersom det känns som om vi är på semester och jag brukar inte jobba på semestern. Nu ska jag plötsligt gå från att vara på semester till att jobba på semesterorten (som då blir hemort).

Så mycket att skriva...

...och så lite tid.

Snart ska jag beskriva vår långa resa här, men just nu har vi fullt upp med att komma i ordning i huset.
Kortfattat kan man väl säga att det har gått bra, vi är på plats i Castelnau-de-Guers. Utan bil dock, den är på verkstaden i byn, eftersom den valde att lägga av 2 mil från vårt mål. Förhoppningsvis får vi den lagad till i början av nästa vecka. De som kan sånt (bilar, alltså) säger att det nog är något med startmotorn.

Det är varmt här. Så varmt att man inte kan vara ute mitt på dagen, bara morgon och kväll. Och så finns det flera getingbon under takpannorna.

Antal dödade getingar (070818 22:53): 46

Urticaria

Och så fick Elias nässelutslag över hela kroppen.
Kul...

Zzzz...

Förlåt, det gick så fort att jag läste fel. 33,6 kbit/s är det visst…

Modem är langsamt

Jag tror inte att jag har suttit pa en sa langsam uppkoppling sen Bredbandsbolaget sjabblade for en fem-sex ar sen. 44 kbit/s är sehr langsam!

Hur som helst kom vi fram till Paris i fredags. Som planerat faktiskt, tack vare en nattmanglingskörning pa 73 mil efter att ha vilat under eftermiddagen pa hotellet i Kassel. Elias hade verkligen tröttnat pa bilen, sa vi valde att chansa och hoppas att de inte skulle vakna mitt i natten. Och det gick! Klockan sex pa morgonen var vi framme, nio timmar efter avfärd. Vi var ganska möra den dagen, kan jag säga.

Med den här uppkopplingshastigheten är jag tveksam till att skriva mer innan vi kommer till Castelnau, och nagra bilder kan det definitivt inte bli tal om innan dess.