Helt logiskt

Imorse vid frukosten ville Elias veta vad olika ord heter på engelska. När vi kom till ordet "glas", sa jag att det heter nästan precis likadant på engelska: "glass" (med brittiskt, långt A).

Elias sken upp och ville genast berätta för Sandrine:
"Mamma, glas heter likadant på engelska! Det heter 'verre'!" (Han sa hela meningen på franska, givetvis)

Helt logiskt, eller hur? Jag hade ju sagt att det heter likadant på engelska.

Arbetsfördelning

Igår lagade Elias och jag en mycket god Cajungryta med pumpa, korv och kräftstjärtar. Arbetsfördelningen var den vanliga när vi lagar mat: jag hackar och skär medan Elias provsmakar. Igen. Och igen.
Han fick också pröva att skära med vass kniv. Det gick sådär, eftersom pumpan var för hård. Men att lägga smör i pannan och röra runt lite gick bra, liksom att lägga i pumpa, korv, lök, crème fraiche, vita bönor, tomater, kräftstjärtar och kryddor. Resultatet blev mycket lyckat och det räcker till lunch idag också.
Det gäller att stimulera lilla Elias hela tiden. Annars börjar han lätt att leta efter "dumheter" att göra för att få uppmärksamhet.
Och Anael har nu börjat gå "på riktigt". Hon släpper taget om handen eller stolen och bokstavligen springer iväg med utsträckta händer. Vår lilla zombie.
Vila är ingen som tycker om. Konsekvensen: Anael somnade sånär vid bordet vid middagen. Det finns få saker som är så roliga som barn som håller på att somna medan de äter...

Linslusen Nicolas

President Sarkozy. En värre linslus får man leta efter. Han är överallt, hela tiden. Tchad, Paris, Washington. Snart dansar han väl med den där kossan i SVT också.

Alltid en kommentar till hands, ett snett och konstigt leende och ett arrogant bortviftande av någon journalist som inte faller honom på läppen. Så hoppar han runt, och han hoppar verkligen fram, den lille mannen, från det ena nyhetsinslaget till det andra.

När Elias såg honom på tv första gången och fick lära sig namnet och att han var president, blev han glad (Elias, alltså) och demonstrerade stolt sina kunskaper när han (Sarkozy, alltså) dök upp igen (i nästa inslag, och nästa, och nästa). Men nu har till och med Elias tröttnat. När nyheterna började i morse, och Sarko förstås strax dök upp i rutan, sa han:

"Nej, det är presidenten! Jag vill inte se honom!"

Högt och lågt

Öppna flikar i Firefox just nu: bibeln.se för bibelcitat och urbandictionary.com för tio år gammal sexistisk gangstaslang. Jodå, visst är det en "svart" komedi jag översätter!

En helt vanlig söndag i oktober

Solen sken och de lekte på stranden...

Högläsning

Inte en dag för tidigt

Önskescenario

Hoppas nu att IFK Göteborg vinner med 1-0, samtidigt som Djurgården vinner med 5-0. Då vinner DIF guld på inbördes möte...

Elias börjar lära sig att skriva

Igår sa Elias plötsligt: "Nu vill jag skriva," och så drog han fram svarta tavlan och kritor. Jag frågade om han ville lära sig skriva "Elias", och det ville han. Vi satte igång. Jag visade och han gjorde efter. Vi övade bokstav för bokstav. Först E, sen L och sen I. Alla tre gick bra. När vi kom till A blev det lite svårare, med de sneda strecken. Sen övade och övade han riktigt länge.
Är det inte ganska tidigt att börja skriva vid 2 år och 10 månaders ålder? Jag trodde inte att han skulle greppa det så fort när jag visade, men han ville verkligen lära sig. "Först ett streck så, sen ett längst upp, ett i mitten och ett längst ner."
När vi sen försökte sätta ihop bokstäverna, skrev Elias dem baklänges och fick upptäcka att han plötsligt hade skrivit "ILE" istället!




Efter ett tag tröt koncentrationen och vi blev tvungna att busa av oss ordentligt, som vanliga tvååringar gör.

Nobelpristagarmaraton

Så har då årets nobelpristagare i litteratur utsetts: Doris Lessing. Och jag har inte läst något av henne heller. Kanske är det dags att jag gör slag i sak och genomför min gamla (och säkert inte det minsta originella) idé om att läsa något av alla pristagare genom tiderna.

Av de 103 som vunnit priset, har jag endast läst någonting av pinsamma 14 stycken:
Selma Lagerlöf (1909)
Hermann Hesse (1946)
Pär Lagerkvist (1951)
Ernest Hemingway (1954)
Albert Camus (1957)
John Steinbeck (1962)
Jean-Paul Sartre (1964)
Isaac Bashevis Singer (1978)
Gabriel García Márquez (1982)
Kenzaburo Oe (1994)
Seamus Heaney (1995)
José Saramago (1998)
Imre Kertész (2002)
och
JM Coetzee (2003)

Jag har även börjat läsa böcker av:
Alexander Solzjenitsyn (1970)
Toni Morrison (1993)
och
Orhan Pamuk (2006)
men slutat av olika anledningar. Då räknas det liksom inte, och det hade ändå inte fått det att se mycket bättre ut.

De senaste tre åren har jag läst 75 böcker (fr.o.m. Jesper Juuls "Här är jag! Vem är du?" som jag läste ut på en dag 10/10 2004). Det gör 25 böcker per år i snitt, så mina 89 olästa pristagare skulle ta mig drygt tre och ett halvt år att gå igenom. Detta givet att jag helt låter blir det 70-tal böcker som står olästa och väntar i bokhyllan och att jag uteslutande läser på svenska. Om jag börjar med Sully Prudhomme i januari 2008, borde jag alltså komma fram till Doris Lessing under sommaren 2011!

Ja, nu är det dags för Nobelpristagarmaraton!

Ps. Att förespråka att Bob Dylan ska få nobelpriset i litteratur är ungefär lika begåvat som att förespråka att "Öppna landskap" ska bli ny svensk nationalsång. För helvete, Brunner! Skärpning! Ds.

Otränad

Äntligen har träningsvärken från lördagens första tennisträning gått över. Bara en liten känning kvar i magtrakten. Man vet att man är otränad när det tar fem dagar innan man är helt återställd. Jag har inte spelat sedan i maj, tror jag. Men nu ska det bli bättring. En och en halv timmes träning i veckan i Valros, c:a en mil härifrån.

Två frågor - två svar

Fråga 1: Ska Anael kunna gå ännu tidigare än Elias? Ja, för idag tog hon sina första officiella steg. 2-3 stapplande steg utan att hålla i sig någonstans. Jag hjälpte henne upp igen och hon försökte 5-6 gånger, sen var hon alldeles för trött och somnade sedan nästan direkt.

Givetvis måste man passa på så att mamma missar de första stegen. Elias tog sina första steg när Sandrine var på kurs en kväll och Anael lyckades tajma Sandrines dusch idag.

Jag tror helt enkelt att jag pressar och utmanar dem lite mer när det gäller sådant här. Sandrine är för snäll och ska hålla i handen hela tiden när Anael ska gå. Och med Elias gick hon ju dubbelvikt i 4 månader för att han bara ville gå hela tiden.

Nej, de måste få kämpa lite!

Fråga 2: Kommer Anael någonsin att få några tänder? Ja, nu har två små gaddar tittat fram där nere i underkäken. Anael verkar lite konfunderad. Känner och känner med tungan och ser ut så där som man gjorde i skolan när man ville visa någon att de inte var på samma utvecklade nivå, mentalt sett. Dreglar en massa gör hon också. Men nu kanske vi åtminstone slipper skänka henne till medicinsk forskning. Hon verkar bli ganska normal ändå.

Rugby - spännande???

Slutsekunder i kvartsfinalen mellan Frankrike och Nya Zeeland. Frankrike har vänt 0-13 till 13-13 och 13-18 till 20-18 och är nära att slå ut favoriterna.

Tänk att en sådan tråkig sport kan vara så spännande...

Anael åtta månader

Idag fyller Anael åtta månader. Grattis!

Två stora frågor bryr den samlade hjärntrusten:
1) Kommer Anael att kunna gå ännu tidigare än Elias? Hon har bara två månader kvar på sig nu, men är på god väg och träningsvillig.
2) Kommer Anael överhuvudtaget få några tänder, någongång? Vi tyckte oss se en liten vit prick på resan ner, men det var falsklarm. Där har hon ju redan förlorat stort mot Elias, som kläckte första gadden redan vid fem månader.

Inte för att man ska jämföra barnen, men...


Anael utforskar vattnets magiska konsistens

En månad går fort

Enmånadsjubiléet här i Castelnau firades med föräldramöte på dagis, promenad på heden och sen sol, bad och lek på stranden. Att våffeljärnet och jag inte kom överens alls senare på kvällen gjorde inte så mycket (det kan bli ett snyggt ärr av brännmärket). En riktigt bra dag, helt enkelt.


"Det här är rosmarin, och det här är timjan!"


"Skratta mot kameran en gång, Elias!"


"Jag tar balans!"


Den lille flanören


Den lilla flanösen


Anael vill bara gå, gå, gå...

Röda gardet

Det röda gardet i Kina gillar jag. Att översätta, alltså.

Långa "Members of the Red Guard" blir helt enkelt "rödgardister". Smidigt!

Mänskliga rättigheter

Jag gillar inte mänskliga rättigheter. I tv-program som jag översätter, alltså. Ännu värre är brott mot dem.

"Human rights abuses" tar ungefär en halv sekund att säga.
"Brott mot de mänskliga rättigheterna" är 36 tecken och måste ligga minst 3 sekunder.

Les vendanges

Det är skördetider för de franska vinodlarna. Då kan man se sådana här konstiga maskiner på gatorna.

Första dagen på dagis, riktiga dagis alltså

I tisdags började Elias på riktiga dagis här. Klockan 9:00 klev vi in och det var redan fullt med pirriga barn och ännu pirrigare föräldrar. Dagiset är i skolan och de använde gården och delar av lokalerna för centre de loisir, där Elias gick förut. Nu gick det mycket lättare, dels för att han kände till stället, dels för att han hade fått träffa en av fröknarna innan. Kvällen innan sa han att det skulle bli ”jättejätteroligt och jag ska bara vara lite, lite rädd”. Nu ser han fram emot att gå dit igen på torsdag.



Han ska gå där alla dagar utom onsdagarna då de har stängt (de har öppet på lördagarna istället, men någon måtta får det vara på att ta seden dit man kommer, så då ska han inte gå). Vi har fått hem en massa papper att skriva på om att barnet vi skickar dit är rumsren och att de får låta läkare operera vid akut behov utan att fråga oss först. Det gäller också att inte försova sig eller dra ut på frukosten. Mellan 8:50 och 9:00 har man tid att lämna sitt barn, sen låser de dörren och man får klara sig bäst man vill. Lite skillnad från hemma, där allt är så informellt.

444

Mustafa Muhamed fyra, Susanna Kallur fyra, Stefan Holm fyra.

Det börjar kännas som på Sven Nylanders tid igen...

Feeling hot, hot, hot

Termometern som ligger bakom fönsterluckorna visar 39 grader. Det är säkert inte riktigt så varmt officiellt, men det är plågsamt att göra alltför hastiga rörelser idag. Just nu sitter jag instängd i mörkret på övervåningen och jobbar med fläkten på högsta hastighet. Jag vill tillbaka till stranden!

En dag på stranden x 2

Helgen kom med varmt, varmt väder och vi satte av för att börja utforska stränderna i närheten. I lördags var vi i Marseillan och igår i Mèze. Marseillans strand är vid Medelhavet, medan Mèze ligger vid (den konstgjorda?) insjön Etang de Thau. Därmed lite mer vågor och lite kallare på den förstnämnda. Vi lyckades hitta en parasollförsäljare som hade öppet sin sista veckan för säsongen och köpte ett.
Vi kan säga att vi inte var tillräckligt förberedda i lördags. Inget parasoll, ingen mat, för mycket leksaker och vi kom iväg för sent och kom till stranden vid värsta tiden - strax efter 11 när det blir som varmast. Vi lekte på stranden, badade lite och åt sen tråkig pizza och panini med händerna innan vi åkte hem igen. Både Elias och Anael slocknade direkt när vi satte oss i bilen. Sjön, eller havet snarare, suger.



Igår gick det bättre. Vi kom iväg halv tio och var i vattnet strax efter tio. På den långgrunda stranden fanns en massa snäckor att plocka och fiskar att titta på. Elias fick en eremitkräfta av en som hade hittat den. När sen Sandrine tog med Elias lite längre ut för att simma, somnade Anael. På mig. Jag brukar få lite problem med kramp i området där ryggen byter namn när jag ligger för länge på hårt underlag (läs sand). Gissa hur det kändes efter tjugo minuter i exakt samma ställning. Domnade armar och ont i ouäva...
Sen åt vi lunch på restaurangen bredvid. Salade Oceàne med laxtartar, räkor och musslor för mig, Salade Chèvre Chaud för Sandrine och barnmeny med kyckling-nuggets för Elias. Plus en tallrik gratinerade ostron att dela på. Inte så tokigt. Godare än lördagens degiga pizza, helt klart. Efter lunch köpte vi ett par nya solglasögon till Elias. Blå, med bollar på. Inte de mest moderiktiga, kanske, men han blev glad i alla fall. Precis som dagen innan somnade båda barnen innan jag hunnit lägga i ettan på vägen hem.

GPS:en har lite svårt att hitta bra här på landsbygden. Flera gånger på väg mot Marseillan sa den "sväng vänster nu" när det enda man såg till vänster var vinfält. Den verkar inte ha någon koll på vägkvaliteten, då de flesta vägar här är s.k. "route départemental", landsvägar, men kan skilja i bredd och kvalitet som på bilden nedan:



Och vi har sett (och letts in på av GPS:en) på ännu mindre vägar än den vänstra. Ofta kurviga och med en massa gräs och buskar som hänger in från sidorna. Det är inte så kul att möta någon i 70 då.

Första dagen på dagis - återkomsten

Det verkar ha gått bra, även om Elias tydligen inte sagt något på hela tiden. När Sandrine hämtade och Elias berättade något, sa de "titta, han pratar".
Men han hade roligt i alla fall. Han hade cyklat och sen hade de gjort lerskulpturer.

Första dagen på dagis

Idag lämnade vi Elias på "dagis" här i byn för första gången. Centre des loisirs heter formen och är som ett sorts fritids med barn i många olika åldrar. Elias har tyckt att det skulle bli spännande och roligt och ville visa mig leksakerna och toaletten.

Men när vi skulle gå därifrån och lämna honom kvar, var det inte lika roligt längre. Han blev tyst och tittade ner i marken, som han gör när han är ledsen. De andra barnen hade satt sig och börjat spela olika spel. Elias ville cykla ute, så vi gick ut. Föreståndaren Jean-Sebastian försökte få lite kontakt, men Elias ville inte svara.

Det kändes väldigt tråkigt att lämna honom så. Bilden som man bär med sig tills man hämtar honom blir ju att han sitter där stilla på sin cykel, ensam i hörnet. Nu vet jag väl inte att han kommer att sitta så ända tills vi hämtar honom, men det är ändå roligare att gå när man ser att han har kommit igång med att leka och skratta. När han nästan inte märker att man ska gå och bara vinkar i farten över axeln.

Idag ska han bara gå fram till lunch. Vi får se vad han berättar och om han vill gå tillbaka dit.

Feist

Lycka är gå runt på det franska storvaruhuset (tänk Obs!) och nynna med i "My moon my man" av Feist, som spelas i högtalarna.

Då tänker man att det finns hopp för mänskligheten ändå.

Say "MAMA"!

Igår började Anael säga "Maman"! På franska dessutom: [mamå:n].

Efter ett par veckor med "bababa", gick hon över till det riktiga ordet. Nu måste Elias och jag lägga i en högre växel så att hon lär sig våra namn också.

Dessutom har hon börjat säga ifrån mer nu. Hon skriker till om någon klappar för hårt och skakar på huvudet när det inte blir som hon vill. Det ser mycket roligt ut.


Middag på altanen

Svalt och skönt

Vad är det som har hänt med min kropp?

Det är 26 grader ute, och det känns svalt och skönt. Imorse frös jag när jag gick ut. Då var det redan 22 grader.

Jag förstår ingenting.

Miljöbyte

Elias har börjat acklimatisera sig här i sydfrankrike. Igår när vi skulle gå och handla i byn, sa han:

- Vi tar parasollvagnen!

och pekade på paraplyvagnen utanför. Ett tydligt resultat av det varmare klimatet. Nu regnade det i och för sig igår kväll, så vi får se vad han kallar den idag.

Bilen är hel!

Jippi! Bilen är lagad. Och det var inte startmotorn eller något annat dyrt, det var "en stor säkring" som hade gått. Dessutom visar en lampa att motorn inte är igång fastän den är det, så det ska verkstaden fixa idag. Sen får vi bilen ikväll. Det var goda nyheter, det.

Låga dödstal sista dagen på semestern

Dålig dag idag (eller bra, beroende på hur man ser det).

Antal dödade getingar 19/8: 7
Antal totalt: 53

Och imorgon sätter jag igång att jobba igen. Det känns lite konstigt, eftersom det känns som om vi är på semester och jag brukar inte jobba på semestern. Nu ska jag plötsligt gå från att vara på semester till att jobba på semesterorten (som då blir hemort).

Så mycket att skriva...

...och så lite tid.

Snart ska jag beskriva vår långa resa här, men just nu har vi fullt upp med att komma i ordning i huset.
Kortfattat kan man väl säga att det har gått bra, vi är på plats i Castelnau-de-Guers. Utan bil dock, den är på verkstaden i byn, eftersom den valde att lägga av 2 mil från vårt mål. Förhoppningsvis får vi den lagad till i början av nästa vecka. De som kan sånt (bilar, alltså) säger att det nog är något med startmotorn.

Det är varmt här. Så varmt att man inte kan vara ute mitt på dagen, bara morgon och kväll. Och så finns det flera getingbon under takpannorna.

Antal dödade getingar (070818 22:53): 46

Urticaria

Och så fick Elias nässelutslag över hela kroppen.
Kul...

Zzzz...

Förlåt, det gick så fort att jag läste fel. 33,6 kbit/s är det visst…

Modem är langsamt

Jag tror inte att jag har suttit pa en sa langsam uppkoppling sen Bredbandsbolaget sjabblade for en fem-sex ar sen. 44 kbit/s är sehr langsam!

Hur som helst kom vi fram till Paris i fredags. Som planerat faktiskt, tack vare en nattmanglingskörning pa 73 mil efter att ha vilat under eftermiddagen pa hotellet i Kassel. Elias hade verkligen tröttnat pa bilen, sa vi valde att chansa och hoppas att de inte skulle vakna mitt i natten. Och det gick! Klockan sex pa morgonen var vi framme, nio timmar efter avfärd. Vi var ganska möra den dagen, kan jag säga.

Med den här uppkopplingshastigheten är jag tveksam till att skriva mer innan vi kommer till Castelnau, och nagra bilder kan det definitivt inte bli tal om innan dess.

Nästa anhalt: Lübeck

Jawohl, wir måsten jetzt Deutsch sprechen.

Imorgon bitti tar vi oss över Öresundbron, genom Danmark och ombord på Rödby-Puttgarden-färjan för att slutligen landa i Lübeck. 322 kilometer efter den ursprungliga planeringen.

Sen jag började lära mig franska har nästan all tyska trängts ut i min hjärnas utkanter och den har väldigt svårt att göra sig hörd när jag letar efter ord. Svenska, engelska och franska, i den ordningen, kommer alltid före. Det visar hur viktigt det är att använda språket i praktiken för att lära sig det. jag har ju ändå pluggat tyska i sex år, men det var inte många (relevanta) dialogövningar under de åren. Det ska bli intressant om franskan knappar in på engelskan efter fem månader där.

Bilder från första resdagen

Första stoppet - amning strax utanför Linköping


Lite ögongodis för Elias


"Det finns badkar i fontänen!"



Lunch i Linköping


Elias och Elias


"Och sen åker bussen!"


Polis och ambulans


Hopp i sängen på morgonen

Gör om, gör rätt

Första etappen på resan gick över all förväntan. Anael sov nästan ända fram till Linköping. Där tittade vi på fontänen vid Stortorget och sen åt vi lunch (falafel, kebab och kycklingsallad för Sandrine, mig respektive Elias) Efter det sov både Anael och Elias nästan hela vägen fram till Jönköping.
Väl där möttes vi av Kicki, Isak, Elias och Johanna och vi gick ner i Stadsparken och tittade på lamadjur och lekte i en gigantiska lekparken. På kvällen åt vi hamburgare och medlade med jämna mellanrum mellan Elias och Elias. De må vara bästa kompisar, men överens kommer de inte alltid. Båda har väldigt starka viljor när det gäller bussar, motorcyklar och gunghästar.
För resten av resan känns det dock som de 33 mil vi gjorde idag blir ganska lagom för en dag, vilket betyder att vi måste planera om och framför allt boka om alla hotell på vägen. Imorgon var 46 mil inplanerade, men det blir för långt helt enkelt, så nu har vi bokat i Malmö istället. Där kan vi fortsätta boka för kommande nätter.
Frustrerande när man har lagt mycket tid på att leta upp små, lite billigare hotell i mindre städer eller byar. Jag gjorde ju så just för att slippa att bara stanna vid motorvägen utanför stora, kända städer. Nu ser det ut som om det ändå blir Malmö, Hamburg etc.
Imorgon ska jag försöka hinna lägga in lite bilder här.

On the road

Okej, Anael vaknade 05:30, vilket ger oss fram till halv åtta, åtta innan hon somnar igen. Och då åker vi!
Prognosen säger 15-17 grader och växlande molnighet. Det betyder shorts.

Hej då, lägenheten!

Så, nu har vi lämnat nycklarna till lägenheten och är nästan redo för avfärd. Det återstår en del saker att hitta plats för i bilen, men sen bär det av i morgon bitti. Spännande, men just nu vill jag bara sova. De senaste dagarnas städande har tagit ut sin rätt.

En ledig dag

Efter att ha städat i nio timmar i torsdags och tolv timmar i går har vi äntligen blivit klara med lägenheten och kan njuta av en sista ledig dag innan vi ger oss iväg. Man märker att man är en kontorsråtta som inte är van att stå och krypa och skura och damma och springa upp och ner för trapporna med packning hela dagarna. Det känns i ben och fingrar.
Men nu är det klart, bara att överlämna nycklarna.
Nu är frågan hur Anael ska klara bilresan. Vi har en misstanke om att hon kanske är åksjuk. Hon är så lugn och medgörlig annars och säger nästan aldrig ifrån, så det verkar konstigt att hon ska bli så arg just i bilen. Det brukar annars vara ett sömnpiller för barn. Vi ska kolla på apoteket i dag. Man både hoppas och inte att det är just åksjuka. Om det går att mildra det vore det ju bra, men man vill ju inte önska sina barn några åkommor.
Vi får se.
Nu ska jag skriva inventarielista.

McEnroe sist!

Under Björn Borgs fem år långa vinstsvit i Wimbledon gick det ganska hyfsat för John McEnroe, även om han fick vänta till 1981 för att äntligen få vinna titeln. Semifinal 1977, fjärde omgången 1979 och final 1980, men 1978 kom han faktiskt sist! Se här:
Omg. 1: McEnroe-Van Dillen 2-3 (5-7, 6-1, 9-8, 4-6, 3-6)
Omg. 2: Van Dillen-Martin 2-3 (7-5, 5-7, 8-6, 4-6, 5-7)
Omg. 3: Martin-Gullikson 0-3 (3-6, 7-9, 5-7)
Omg. 4: Gullikson-Gottfried 0-3 (2-6, 4-6, 2-6)
Kvart: Gottfried-Gerulaitis 1-3 (5-7, 6-4, 7-9, 2-6)
Semi: Gerulaitis-Connors 0-3 (7-9, 2-6, 1-6)
Final: Connors-Borg 0-3 (2-6, 2-6, 3-6)

Borg först och McEnroe sist alltså. Men hade Connors brutit Borgs svit, hade Jiri Granat från Tjeckoslovakien kommit sist istället. Det hade inte varit lika sensationellt - Granat vann bara en av sina sju gräsmatcher i karriären.

Semester!

Så var det klart! Nu ska jag börja städa, för om några dagar tar vi den här vägen:



Stopp i Jönköping (S), Vaeggerlöse (DK), Göttingen (D) och Seignbouse (F) innan vi når Paris. Sweet!

Sista rycket

Kom igen nu! 300 texter och två korrläsningar och sen är det semester!

(Och semestern inleds med storstädning inför resan...)

Sammanträffande?

Strax efter att jag pratat med Sandrine om esprit d'escalier hittar jag den här posten på en av de bloggar jag följer. Jag har säkert inte använt uttycket eller ens tänkt på det på flera år. Jag tycker att det händer ganska ofta att man pratar eller tänker på något, och sen ser man det överallt plötsligt. Sammanträffanden? I det här fallet var det antagligen det, men i vanliga fall är det nog så att hjärnan är mer uppmärksam på saker som berör ens liv just då, om det så bara är ett uttryck eller något man pratat om.

(Esprit d'escalier infinner sig när man, för sent, kommer på vad man skulle ha sagt)

Man får ta det goda med det onda

En stor fördel med att översätta serier som Smallville är att det finns webbplatser som t.ex. denna, där man hittar *allt* om serien. Det är lätt att hitta förklaringar till varje liten obskyr referens och man behöver aldrig fundera på om någons "aunt" är faster eller moster.

Den stora nackdelen är att tittarna är mycket mer fanatiska och mer känsliga för "fel" i översättningen än de fem tittare som slötittar på reprisen av någon gammal serie i någon av TV4:s konstiga extrakanaler.

400 program

I tisdags gjorde jag klart mitt 400:e program. Synd att jag blev tvungen att jubilera med ett avsnitt av "Rachael Ray". Värre smörja får man leta efter. Eller så tillhör jag bara fel målgrupp.

Andra inlägget

Ska vi pröva med en bild?

Jag tror att vi lämnar skotern hemma.

Första inlägget

Här kommer det första inlägget på denna blogg där jag har tänkt att referera mina upplevelser och tankar under vår 5-månaderssejour i Frankrike.

Detta är alltså att betrakta som ett testinlägg utan substans och med endast liten mening.