Första dagen på dagis, riktiga dagis alltså

I tisdags började Elias på riktiga dagis här. Klockan 9:00 klev vi in och det var redan fullt med pirriga barn och ännu pirrigare föräldrar. Dagiset är i skolan och de använde gården och delar av lokalerna för centre de loisir, där Elias gick förut. Nu gick det mycket lättare, dels för att han kände till stället, dels för att han hade fått träffa en av fröknarna innan. Kvällen innan sa han att det skulle bli ”jättejätteroligt och jag ska bara vara lite, lite rädd”. Nu ser han fram emot att gå dit igen på torsdag.



Han ska gå där alla dagar utom onsdagarna då de har stängt (de har öppet på lördagarna istället, men någon måtta får det vara på att ta seden dit man kommer, så då ska han inte gå). Vi har fått hem en massa papper att skriva på om att barnet vi skickar dit är rumsren och att de får låta läkare operera vid akut behov utan att fråga oss först. Det gäller också att inte försova sig eller dra ut på frukosten. Mellan 8:50 och 9:00 har man tid att lämna sitt barn, sen låser de dörren och man får klara sig bäst man vill. Lite skillnad från hemma, där allt är så informellt.