Anael åtta månader

Idag fyller Anael åtta månader. Grattis!

Två stora frågor bryr den samlade hjärntrusten:
1) Kommer Anael att kunna gå ännu tidigare än Elias? Hon har bara två månader kvar på sig nu, men är på god väg och träningsvillig.
2) Kommer Anael överhuvudtaget få några tänder, någongång? Vi tyckte oss se en liten vit prick på resan ner, men det var falsklarm. Där har hon ju redan förlorat stort mot Elias, som kläckte första gadden redan vid fem månader.

Inte för att man ska jämföra barnen, men...


Anael utforskar vattnets magiska konsistens

En månad går fort

Enmånadsjubiléet här i Castelnau firades med föräldramöte på dagis, promenad på heden och sen sol, bad och lek på stranden. Att våffeljärnet och jag inte kom överens alls senare på kvällen gjorde inte så mycket (det kan bli ett snyggt ärr av brännmärket). En riktigt bra dag, helt enkelt.


"Det här är rosmarin, och det här är timjan!"


"Skratta mot kameran en gång, Elias!"


"Jag tar balans!"


Den lille flanören


Den lilla flanösen


Anael vill bara gå, gå, gå...

Röda gardet

Det röda gardet i Kina gillar jag. Att översätta, alltså.

Långa "Members of the Red Guard" blir helt enkelt "rödgardister". Smidigt!

Mänskliga rättigheter

Jag gillar inte mänskliga rättigheter. I tv-program som jag översätter, alltså. Ännu värre är brott mot dem.

"Human rights abuses" tar ungefär en halv sekund att säga.
"Brott mot de mänskliga rättigheterna" är 36 tecken och måste ligga minst 3 sekunder.

Les vendanges

Det är skördetider för de franska vinodlarna. Då kan man se sådana här konstiga maskiner på gatorna.

Första dagen på dagis, riktiga dagis alltså

I tisdags började Elias på riktiga dagis här. Klockan 9:00 klev vi in och det var redan fullt med pirriga barn och ännu pirrigare föräldrar. Dagiset är i skolan och de använde gården och delar av lokalerna för centre de loisir, där Elias gick förut. Nu gick det mycket lättare, dels för att han kände till stället, dels för att han hade fått träffa en av fröknarna innan. Kvällen innan sa han att det skulle bli ”jättejätteroligt och jag ska bara vara lite, lite rädd”. Nu ser han fram emot att gå dit igen på torsdag.



Han ska gå där alla dagar utom onsdagarna då de har stängt (de har öppet på lördagarna istället, men någon måtta får det vara på att ta seden dit man kommer, så då ska han inte gå). Vi har fått hem en massa papper att skriva på om att barnet vi skickar dit är rumsren och att de får låta läkare operera vid akut behov utan att fråga oss först. Det gäller också att inte försova sig eller dra ut på frukosten. Mellan 8:50 och 9:00 har man tid att lämna sitt barn, sen låser de dörren och man får klara sig bäst man vill. Lite skillnad från hemma, där allt är så informellt.